Ljusets projektioner i barndomens mörker

 

Mitt måleri föddes i mötet mellan djupt mörker och magiskt sken. Jag bär med mig ett starkt minne från min barndom på 1960-talet; en gammal, mystisk trävilla där skuggorna kändes levande och rummen bar på en förtätad atmosfär. I det dunklet fann jag min tillflykt. Med ett enkelt leksaksbildspel projicerade jag bilder på väggarna – lysande fragment vars artificiella strålar skar genom mörkret och skapade en alldeles egen, skyddad värld av magi.

 

Denna tidiga fascination för det teatraliska och projicerade ljuset är kärnan i mitt konstnärskap. Jag dras till dramatiken i 1700-talets estetik och dess djupa skuggor, men jag klär den i en modern och intensiv färgdräkt. För mig är ljuset inte bara en belysning av ett motiv – det är en emotionell projektion, fylld av färgernas egenkraft.

 

I mitt sökande efter detta uttryck rör jag mig i ett spänningsfält mellan klassiska mästare, den svenska koloristtraditionen och samtida visionärer. Jag inspireras av Peter Dahls vibrerande rum, Tobias Sergels psykologiska skärpa och Edvard Munchs laddade känslor. Grunden till mitt färgbygge vilar stadigt hos Ragnar Sandbergs förmåga att låta ljusa accenter explodera ur skuggorna, Alf Lindbergs dova, existentiella dramatik och Henri Matisses rena färgflöden. Samtidigt hämtar mitt ljusspår näring från Pipilotti Rists drömska videoverk med deras glödande, artificiella ljus.

 

Där andra ser krogmiljöer eller historiska scener, målar jag i själva verket mitt eget urminne: sökandet efter det lysande, elektriska skenet på väggen i den mörka villan.

 

Välkommen in i min värld av skuggor, ljus och färg.